Här ligger man och känner sig hopplös.

Man känner sig ointressant, tråkig, trött, oinspirerad, fundersam, gråblaskig, förtvivlad, osäker och skum.

 

Man drömmer och önskar, fantiserar och hoppas, hallucinerar och tror.

Hela tiden om något bättre, något vackrare, något coolare, något mer äventyrligt, något minnesvärt, något roligare, eller bara något helt annat.

 

Man drömmer att man är någon annan, man önskar att aldrig ska behöva vakna upp ur drömmen. Man fantiserar om andra kompisar och en annan skola, man hoppas att det ska vara sant. Man hallucinerar och tror att det är på riktigt. Det där vackra livet långt här ifrån, där alla är lika mycket värda, där det hela tiden händer galna saker, där man varje dag blir inspirerad av livet, där man alltid skrattar och där längtan och problem är lika sällsynt som vatten i öken.

Man får ett tecken från verkligheten, ett sms, en röst, kroppskontakt eller kanske är det en enkel vindpust som får en att vakna. Man fattar att inget kommer bli som man alltid önskat. Man gråter, tänker på det man en gång hade och man inser att inget är lika kul som förut och alla har bara försvunnit.

 

Man känner sig ensamast i världen. Man saknar så det gör ont. Man önskar så det gör ont. Man lever ett liv som får en att ha ont. Ont av ensamhet.

 

Att skriva ”man” istället för ”jag” är bara ett sätt att ljuga för sig själv och slippa känna sig så jävla träffad. Det är bara ännu en flykt från verkligheten.

Dagen började med frulle på sängen för pappas del och sedan hällde vi ett berg av presenter på honom som jag köpte för flera veckor sedan, man måste ju vara ute i tid,hihi. Sedan avslutade vi dagen med världens gormemåltid som vi gjorde bestående av hemlagad rostbiff, pressad potatis och sås som vi la upp lite snyggt och serverade, inte speciellt precis.
Grattis på farsdag pappa, love you!

Vi stoppar bandet där. 1. han fick inte någon frukost på sängen 2. han fick verkligen inte ett berg av presenter, den present han fick akutköpte mamma för bara några få timmar sen 3. Det var pappa som lagade den makalöst goda middagen till oss.
Rättvist right? Men Pappiii jag älskar dig meeega mycket ändå! Puss

Den här texten kommer bli lång och jag kommer skriva om när naturfotografen Terje Hellesø ljög för mig. Öga mig öga.

---

Jag är så otroligt besviken. Hur kan en vuxen man ljuga för ett tjugo-tal elever face to face. Hur kan han fortsätta att hitta på och skapa en helt amazing berättelse, svara på våra frågor, fortätta ljuga rakt mot våra imponerade ansikten. Helt otroligt hur en människa har mage att berätta sina påhitt inför 15-åriga media-elever som får dåligt självförtroende när han säger att "en äkta fotograf som vill växa och bli något redigerar inte sina bilder". Jag personligen kände mig som världens sämsta naturfotograf när jag gick ut ifrån hans galleri, jag redigerar ju alla mina bilder. Men det skulle man inte göra, inte ens ljus eller kontrast för det skulle man klara av att göra i kameran. Jag var så otroligt imponerad av hur duktig en männsika kan vara, så imponerad av hans bilder som hängde inne i hans galleri. GalleriØ.

Många av er har nog redan listat ut att det är Terje Hellsø jag snackar om. För er som inte gjort det så ska jag förklara för er stax, ni som vill ha lite bakrundsfakta kan ni läsa en artikel här. Och ni som vill veta lite om Terje kan läsa stycket här nedanför.

För er som inte vet vem Terje är så ska jag lite snabbt presentera underbarnet för er. Han är alltå fotograf och har jobbat som det i ca 30 år men har fotograferat i närmare 40. Han kommer ursprungligen från Norge men har efter många års flyttande mellan olika miljöer runt om i norden bosatt sig i Mullsjö (Västra Götaland, Sverige.). Där har han öppnat ett eget galleri som även är sveriges mest besökta, det heter GalleriØ . Han har även jobbat på Mullsjö Folkhögskola och lärt ut fotografi och i sommras var han med och grundade en stor festival vid namn Mullsjö International Photofestival dit tidningar och fotografer över hela världen kom (säg till om jag är ute och cyklar).
Hans bilder har blivit publicerade i bla. national geographic magazine och andra stora tidningar världen över. Han har blivit utsedd till årets bästa naturfotograf och fått en rad andra priser.

För någon vecka sen skrev jag på bloggen att jag tillsammans med min klass skulle på studieresa och då var vi bjudna till just GalleriØ. På GalleriØ får olika fotografer ställa ut och ha sin utställning i en månadstid. Denna månaden var det Terje själv som ställde ut med sin fotoserie "året", han tog en bild varje dag i ett helt år och gjorde bla. en fotobok och utsällningar.

Vi kom in, han hälsade oss välkomna och var ganska osäker och seg i början. Men efter ett tag kom han igång, han berättade om utställningen och hur han gjort när han fotat. Han gav oss klara tecken att bilderna inte var redigerade. "Att redigera sina bilder var som att dopa sig". Jag tyckte inte alls att utställningen var någon "WOW"-effekt direkt men den var helt klart fin.
Endel av bilderna var verkligen otroligt fina medans endel var bara var "starta-kameran-och-tryck-bilder" vilket drog ner helhetsbetyget och jag vet att jag inte var ensam att tycka så. Det coola var egentligen att han lyckats fota en bild varje dag i ett helt år.

Men det som verkligen höjde besöket till toppen var när vi kollat klart på utställningen och han skulle berätta om nästa sak. Lodjuren. Han började berätta att han för tio månader sedan började sitt projekt att fota lodjuren i Mullsjös skogar. Det fanns fyra stycken, en riktigt stor hane som nästan liknade en leopard och hette Mats om jag inte missminner mig. Sen fanns det en fullvuxen hona och två mindre honor, vad de hette minns jag inte riktigt.
Till en början var de skygga och ville inte visa sig, bara om man hade tur kunde någon dyka fram. Men ju mer han var i skogen ju, oftare fick han se dem.
Alla var sjukt imponerade och min lärare frågade "Vad använder du för objektiv då? Lodjur är ju väldigt skygga så det måste väl vara ett riktigt grymt tele du använder. Över 300mm va?."
Då svarade han bara "Ja i början hade jag något sådant men nu kan jag tom ha vidvinkel".
Min lärare tyckte att detta lät otroligt konstigt men jag, dum och blåst som vanligt, tyckte bara det var coolt, jag vet ju noll och ingen ting om lodjur, jag visste inte ens hur de såg ut innan jag fick se hans bilder.

Han fortsatte och fortsatte att berätta och när han sa att "de senaste har de till och med kommit fram till mig när jag parkerat bilen" och där nådde min haka golvet. Hur i hela världen vågar han? Han måste nog vara den mest begåvade människan i hela världen som lyckas bli kompis med vilda, skygga och farliga djur.
Sen fortsattde han "men de kollar alltid om jag är själv, är jag inte det kommer de inte fram". Alltså litade de bara på honom.
Sen frågade någon om han någon gång hade klappat dem, det hade han självklart inte för att om man klappar eller matar ett vilt djur kan de ju tillslut sluta ta hand om sig sjävla. Bra gjort tänkte jag, han är ju verkligen seriös och påläst innan han startar ett sådant stort och farligt projekt. Det lät liksom som han vänt ut och in på alla bibliotek och hela internet för att vara så säger som möjligt och få så bra bilder det bara går.

När han visade en bild som publicerats i Jönköpings Posten trodde jag helt seriöst att jag skulle svimma. Hur fan kan en människa vara så skicklig och ha sådan tur (visst, han är en duktig fotograf men inte kan han besämma att dimman ska ligga snyggt längs med marken en fin, varm sommarmorgon). Bilden gick i färgerna gult, rött och orange. Det var motljus ,om jag inte minns fel, och dimman låg längs med marken och mitt i bilden satt lodjuret relativt nära kameran. Det är nog en utav de finaste bilderna jag någonsin sett.

Folk ställer lite frågor och nöjda och imponerade hoppar vi på bussen och åkter vidare.
Dagen efter avslöjades han (Jag hade tänkt att skriva äcklet man ångrade mig, fast än att det är precis så han är i mina ögon. Ett äckel.)
Han avslöjas att ha manipulerat sina bilder. Bakgrunden har han själv fotat och de bilderna är ju riktigt grymma. Varför han sedan ska försöra dessa fina landskapsbilderna genom att sno någon annas lodjur-bilder och klistra in är helt ofattbart. Vad tänker han med? Vad hände med "en äkta fotograf som vill växa och bli något redigerar inte sina bilder". Att manipulera sina bilder är definitivt att redigera dem.

Jag hade inte reagerat så hårt om det inte vorde för att orden han klart och tydligt sa flera gånger till oss spelas upp i mitt huvud hela tiden "en äkta fotograf som vill växa och bli något redigerar inte sina bilder". Hur kan en fotograf med 40 års erfarenhet ta någon annans bilder och klista in i sina egna? Han om någon borde väl veta att det värsta som finns är folk som snor ens bilder.

Det var inte bara lodjurs-bilder han fejkat, utan också bilder på bla. Mårhundar som är en stor spridare av rabies och har därför skapat oro bland mullsjös befolkning och de har lagt ner stora ressurser på att hitta djuret.

För att lätta upp stämningen här så kan jag ju säga att på en utav bilderna som är tagen på sommaren bär lodjuret sin vinderpäls. Och på en bild faller inte ljuset som det ska. Det är ju Patetiskt.
Det är patetiskt hur en sådan duktig och erfaren fotgraf har sjukit så lågt och jag kan inte på världskartan förstå vad som drivit honom till detta.
När jag fick höra hur skygga lodjur är, fick se bilderna jag länkat till här nere började det klarna upp för mig. Jag började förstå hur dedär bilderna kunde vara så fina. Det är inte konstigt. Inte alls faktistk. Något som var konstigt var hur dum jag och resten av världen var. Du fick oss nästan grabben.

En duktig grabb har på sin blogg skrivit följande:

Här kan ni se hur han gått tillväga för att skapa bilden på Mårhunden.
Bilden på mårdhunden är tagen av Stefan Meyers, en nordamerikansk naturfotograf. Bilden hittad med hjälp av google och sökordet “Raccoon dog” vilket är det engelska ordet för mårdhund. (Bildkälla)

Och här och kan ni se ett exempel på lodjur.
Lodjuret är fotograferat i tyskland av en tysk fotograf jag dock inte får fram namnet på. Bilden hittad på superstock.com. På denna bild har även Terje missat en del av stöldskyddsloggan på lodjurets framben.

Andra fejkade bilder:
Lodjur1
Lodjur2



Här kan ni lyssna på ett repotage från P3. Ibörjan beskriver hon bilden jag beskrev här uppe.

Innan jag avslutar detta långa inlägg vill jag säga en sak till Terje, inte för att han kommer läsa det men det kommer kännas mycket bättre för mig. Jag är vansinnig.
FYFAN vad dåligt gjort. Att stå och ljuga mig rakt upp i ansiktet är inte okej. Jag är inte tjejen med dåligt självförtrodende men när jag kollade på dina bilder kände jag mig kass, just för att du var så duktig. Men allt var en stor fucking bluff. Du ljög inte bara mig rakt upp i ansiktet utan även mina vänner som var otroligt imponerade av din konst. Sen ljög du för resten av världen också. Men du tänkte att du kunde leva under din täckmantel resten av ditt liv eller? Och din täckmante var att säga att det var dåligt att redigera bilderna så du själv sedan kunde sitta och manipulera utan att någon märkte det. Eller?

Vår klass blev av Terje inbjudna till nästa års fotofestival (Mullsjö International Photofestival) och vi skulle även få ställa ut, knyta kontakter och visa vad vi kunde. Säger bara en sak, IN YOUR FACE att vi ställer upp.
Fast vi planerar dock att göra en egen festival. Och där ska vi bara hänga upp manipulerade bilder. Bilderna ska föreställa Mullsjös skogar, lite lodjur och oss själva som sitter och gosar med dem, käkar lite pizza och göra allt annat du och lodjuren brukade göra. Sen ska vi skriva "Terje vi kan också"
Låter inte det trevligt?

Godnatt alla små nattugglor och tack till er som orkade läsa. Ni är toppen!♥

Idag vid maten började vi diskutera ett väldigt inressant ämne. Utseende. Det hela började med att jag drog upp det extremt jobbiga samtalsämnet hur vi er saker. Alltså tex. den hår fägren som jag har anser jag vara brun. Fast ordet brun hur mycket säger det igentligen? Den fägren jag tycker är brun kanske du ser som den gröna jag ser men du kallar den brun. Förstår ni? Alltså kolla här, Jag lägger fram en blå och en grön penna. Jag ber dig greppa den blå pennan och du lyfter upp den. Båda konstaterar att färgen heter blå men i själva verket kanske du ser den färgen som jag kallar gul. Ja hajar ni inte får nå väl höra av er.

Ett långt och kanske tråkigt inlägg. Läs inte om ni ändå har massa negativa kommentarer på G.

Skolen sken, jag cycklade utan jacka, jag köpte glass, jag insåg att våren verkligen är här, jag skrattade, jag solade med fina vänner, jag hoppade runt och sjöng vårsånger, jag åt tårta, jag pratade resor med världens finaste mormor, gled om kring på mänger av sidor fylld med sommarinsperation, jag pratade med mina älskade vänner, jag var lyckligast i världen.

Här får ni en pinfärsk bild på mig, tagen förra året dock DET ÄR JU 2011 NU! Gott nytt år allihopa! Ville bara tacka för detta underbara bloggår jag har fått dela med er och hoppas på ett nytt, mint lika bra, för ni är bara för bäst! pusssss♥

Idag är det den där speciella dagen som alla hysteriskt förbereder till, tomten kommer och julmaten står på bordet, det är julafton. Det verkar som att ingen gillar julen längre, men själv så älskar jag den. Fast jag tror att alla älskar julen innerst inne, men det är ju "lite halvt awesome och sticka ut och inte gilla julen" not. Jag firar julen hos min älskade mormor som vanligt och kommer hem på söndag troligtvis. Kommer nog att blogga lite från min mobil men vi får se hur mycket. Nu ska jag jag avsluta detta förvånansvärt seriösa inlägg, inte likt mig, med ett stort GOD JUL till alla mina fina hjärtan där ute♥